Det är ju för fan helt hopplöst

Hopplös. Det är ordet är så enormt laddat i sin bokstavliga betydelse. Hopplös: det betyder att något eller någon är utan hopp, någon eller något är utom all räddning. Är det kanske tack vare ordets kraftfulla laddning det helt har tappat sin kraft? Det blev liksom för laddat, för dräpande.

 

Med tanke på att det finns ett ordspråk som säger att hoppet är det sista som överger människan är det elakaste man kan säga till någon att denne är hopplös. Det är den ultimata förolämpningen, ändå används ordet "hopplöst" slentrianmässigt och utan någon egentlig eftertanke i de allra flesta fall. Det är intressant att det har blivit på det viset. Hur kan ett ord tappa så mycket kraft?

Jag ska börja ta ordet "hopplös" på det allvar det förtjänar. Jag ska bara använda det när jag verkligen menar ordets bokstavliga innebörd. Förhoppningsvis behöver jag aldrig använda det men om jag blir tvungen, då jävlar, då är det allvar och jag kommer inte att tveka att säga "att du är ju helt hopplös" om det är berättigat. Men bara om det verkligen är berättigat.