Det som gör det hela extra störande är att för varje icke-tagen bild tror jag att jag missat världens bästa bild. Så är det ju inte, men bara för att inte tagit bilden inbillar jag mig att just den bilden hade blivit världens bästa bild, om jag bara hade vågat.
Eller så kanske jag får köpa ett teleobjektiv, köra paparazzostyle. Nej, det är inget alternativ. Teleobjektiv är för fegisar och naturfotografer. Det enda som gäller är att börja våga. Vad kan hända? Jag får ett nej, om jag frågar eller några arga blickar om jag tar bilden utan tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar