Jag ser på Skavlan och blir så starstruck av Jay-Z:s medverkan att jag skäms för Skavlans skull, jag vill att han ska vara rolig, att han ska ställa bra frågor, jag vill framför allt han ska möta Jay-Z på dennes nivå. Men så blir det förstås inte.
Jag tycker att Skavlan genomför intervjun på ett stolpigt vis. Han är liksom inte där utan han vill bara köra igenom sina i förväg förberedda frågor. Vilket innebär uttjatade frågor om Jay-Z:s uppväxt. En historia han berättat så många att säkert gärna hade sluppit att återigen berätta den. Jag såg en intervju med Morgan Alling här om dagen och han likt Jay-Z har haft en allt annat än perfekt barndom. Och trots att han bara för något år sedan valde att berätta om sin barndom har redan börjat tröttna på att berätta samma historia om och om igen. Betänkt då hur Jay-Z måste känna, för om Morgan Alling är trött på att berätta sin historia i svensk media, ett land, medan Jay-Z som är en internationell artist tvingas berätta samma historia varje gång han besöker ett annat land, hur trött på den historien måste inte han vara då?
Skavlans oförmåga att plocka upp trådar i intervjun illustreras bäst när Jay-Z säger något i stil med att Kanye West är hans Jimi Hendrix. Just samme Kanye som nyligen blivit hatad (helt oförtjänt) av en hel värld då han förstörde Taylor Swifts chans att sola sig i glansen på MTV-galan. Det hade ju varit intressant att höra vad Jay-Z tyckte om det. Men inte då, Skavlan fortsätter att traggla barndom. Det hade varit kul att höra lite om hur livet är som ledare för ett miljardimperium, men inte då. Uttjatade barndomshistorier ska det vara.
Det bästa som kommer fram under intervjun och som, i alla fall för mig, är ny information var när Jay-Z berättade att han aldrig skriver ner sina texter. Att han kan hålla upp till fem låtar i huvudet men att han inte rekommenderar det för han har också förlorat mycket material på detta sättet. Då var det bra, men det var också enda gången.
Att Skavlan inte har vett att göra en bättre intervju när en av de största är på besök tycker jag är beklagligt, inte oväntat, men beklagligt.
Välkommen till min värld
27 september, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(268)
-
▼
september
(63)
- Jaha, så smarta var dom
- Det är alltid självdisciplinen det handlar om
- The animal farm
- Tävling
- Surroundings
- Aj aj aj, Skavlan
- J A
- Bokmässan
- Här bor dom
- Legobitar
- Krydda vardagen med lite drama
- Förklara begreppet intradiegetisk berättare
- Plastpåsar är inte bra för miljön
- Nu ska det tävlas igen..
- Himlen hade en fin färg i går
- Skogsvandring
- Det ska va husvagn
- Trädet
- Vad ska det bli?
- Skuggan
- Blommor och sånt
- Viljornas kamp
- Doftbaserat nöje
- NN
- Flickan som lekte med elden
- Sommarkväll
- Vad är det? Ett flygande får? Nej, det är en fiskm...
- Meadow - part one
- Ett träd och en postlåda i givakt
- Med tystnaden som sällskap
- På väg till Nangijala
- Ta bort monstret från min TV
- Damn it all to hell
- Traveller
- Verkligheten pulveriserar fiktionen
- Tävling
- Gästspel: Steve Urkel
- My sunshine
- Är det så här det är att vara färgblind
- Jag har bestigit Mount Everest
- Brev till Swedish Match
- Helgens TV-premiärer i omvänd kronologisk ordning
- holy hus
- Pablo Francisco din girige lille gris
- Byggnader
- TV-tittande guldfiskar
- Dexter det mobiltelefonätande däggdjuret
- Another day in paradise
- Ett par
- Så lätt det kan vara iband
- Behövs det flera Kevinar?
- En höst i vetenskapens tecken
- Charles Bronson
- Ett ögonblick
- En lista
- Knähunden
- Är det dit vi har kommit, att belöna brottsliga ha...
- Magnifika intron
- Korvkvinnan
- Ordvitsande frisörer det slutgiltiga beviset på at...
- Södra Mellby
-
▼
september
(63)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar