Nu ska det tävlas igen..

Jag är en sucker för tävlingar i synnerhet och fototävlingar i allmänhet (ser ni vad jag gjorde där). Inte för att jag har haft några större framgångar när det gäller fototävlingar, eller om sanningen ska fram, några som helst framgångar. Det kan antingen betyda att jag tar väldigt dåliga bilder eller att de är så fantastiskt bra och komplexa att jag ännu inte stött på en bilddomare som har haft vett och förstånd att uppskatta mina bilder. Nä, det är ju förstås ett befängt resonemang. Jag, ta dåliga bilder? Hahahahaha, så dumt, så dumt.

Men skam den som ger sig så jag tänker försöka igen och igen och igen och igen och igen. Ja, helt enkelt tills dess att jag vinner en tävling.

Men det slog mig nu, just i detta ögonblick, att om domarna till tävlingen som jag ska medverka i läser det här, finns risken att de inte förstår att allt som står ovan är skrivit i ironins förtecken. Det hade antagligen varit förödande för mina chanser till en vinst då risken är stor att de känner sig utpekade, eftersom mitt bidrag i förra veckans tävling ratades.

Så därför förtydligar jag, (för jag vill verkligen inte sudda ut det jag just lagt ned tid på att skriva) hela detta inlägg fram till för tjugosju ord sedan är bara en ironisk utläggning över mina egna tillkortakommanden som fotograf, ackompanjerat av ett sug efter att skriva något, i kombination med en väldig brist på något vettigt att uttrycka.

Med det sagt, är temat för tävlingen, anordnad av bloggen Fotourval, denna vecka: dokumentärt. Jag väljer att tolka det enligt nedanstående.