Vad ska det bli?

Avskalat, rent, ibland plottrigt, men oftast med linjer som inte ska följas utan redas upp. Göras förståeliga, åskådliggöras för mig mer än för betraktaren. Är det det jag fotograferar. Tar jag bilder eller avbildar jag en verklighet, jag säger en verklighet, för min verklighet är ingen annans. Den är mitt paradis, mitt helvete. Det finns inget budskap som skriks ut, ingen som står på kanten till en titel av "on the edge". Innan var det så, men det har jag lagt ner, förkastat. Till förmån för vad? 

Länge ville jag lära mig att åka skateboard. Jag vill fortfarande göra det, egentligen. Inte för skateboardåkandet i sig själv, utan för allt som är förknippat med en skateboard. Jag har inget intresse av sönderskrapade jeans och brutna handleder utan intresset ligger i skateboarden som symbol. Som budskap.