Ett annat sätt att upptäcka dessa människor på är när det handlar om inköp av till exempel en bil. Man har satt ut sin bil på annons och hittat en potentiell köpare. Köparen dyker upp för inspektion och med sig har ett antal resväskor som han vill provpacka i din bil, för att liksom testa bilens lastutrymme. Då kan man börja misstänka att det här är en sådan där gränslös typ med ett svagt förnuft. När köparen sedan ber om att få låna med sig din bils instruktionsbok hem för att läsa på om bilen, då vet man att det här en sådan där människa.
Det finns faktiskt ett tredje sätt att upptäcka dessa människor på. Ett sätt som jag till ganska nyligen inte haft kännedom om. För sådana här gränslösa och svagt suntförnuftsbegåvade människor är alltid så pålästa om just sin fritidssysselsättning att de ofta och gärna ikläder sig rollen som lärare. De känner sig så kunniga att det helt enkelt vore ofint av dem att inte dela med sig av den kunskapsbank de byggt upp. Så i och med vårt införskaffande av en hund har vi helt plötsligt blivit medlemmar i den osynliga klubb som alla hundägare är med i. Och i denna klubb finns det väldigt många gränslösa människor med ett svagt sunt förnuft som så helt och fullständigt blivit ett med sitt hundägande att vi som nyblivna medlemmar helt enkelt överröses med hjälpsamma tips och råd.
Vanligt förekommande i kombination med gränslöshet och svagt sunt förnuft är tyvärr bristande självinsikt och en sorts tro på att just den informationen de besitter är unik och helt okänd för omvärlden. För när man står där och lyssnar på de hjälpsamma kommentarerna, samtidigt som man försöker att undvika att bli uppäten av deras aggressiva och neurotiska hundar, är en vanligt förekommande tanke: åh, det avsnittet av "Mannen som talar med hundar" har jag också sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar