Inglourious Basterds - så jävla bra

Inglourious Basterds. Årets film, kanske. Mr Tarantino är en fantastiskt filmskapare, för det är det han gör, filmer. Inte effektporr, inte provokativt skit, inte smörigt skit, inte ängsligt skit. Nej, han gör bra skit som är så genomtänkt och välgjort att man häpnar. Han gör film när den är som bäst, kanske bara överträffad i sitt historieberättande av Almodovar. Men de gör så olika filmer att jämförelsen haltar.

Han låter skådespelarna blomma ut och göra det de kan bäst. SS-officiern Landa är en så genomäcklig karaktär spelad så briljant av Cristoph Waltz att han i mångt och mycket bär filmen på sina axlar.

Att Tarantino är grym på att skriva underhållande dialoger är ett välkänt faktum och med Inglourious Basterds befäster han sin position som en av de främsta inom det fältet. För det pratas mycket och jag, som inte gillar att veta alltför mycket innan jag ser en film, trodde att det skulle vara mer action och mer blodsprut. Men Aldo the Apache och hans mannar rör sig till största delen i utkanten av handlingen. Vilket inte är direkt synd men det hade inte gjort något om man hade fått se lite mer nazikilling av the Basterds.

Brad Pitt är som vanligt grym. Han spelar Aldo the Apache med en återhållsam grymhet och hans bonniga dialekt är obetalbar.

Tarantino har ju jobbat många år med Inglourious Basterds och den absolut sista meningen i filmen, yttrad av Aldo the Apache i ögonblicket efter det att han ristat in ett hakkors i *pips* panna, är en fin metakommentar till oss i publiken. Han säger typ: "Utivich, you know what, I think this here was my masterpiece".

Och ja, inte bättre än Pulp Fiction men ett mästerverk likväl.