I en ”inte alltför avlägsen framtid” blir fyra stridsspetsar fyllda med metallätande nanorobotar stulna. På vilka faller ansvaret att rädda världen från nanorobotar och makttörstande galningar? Jo, på G.I. Joe-arna förstås.
Den ingressen räcker för att sammanfatta vad "G.I. Joe: rise of cobra" handlar om. För detta är inte film som prioriterar handling och djup utan det är action från början till slut. Att titta på "G.I. Joe: the rise of Cobra" är som att lyssna på musik på Mix Megapol - det vill säga så ytligt, innehållslöst och menlöst att reklamfilmerna för Werters Original framstår som djupsinniga mästerverk i jämförelse.
Filmen klassas som ett actionäventyr men eftersom det i den "inte alltför avlägsna framtiden" inte verkar finnas några som helst byggnadstekniska begränsningar framstår det hela mer som ett science fiction-äventyr, fast på jorden. Men den korrekta genrebestämningen hade egentligen varit specialeffektsporr.
Men i just detta fall är det bara bra att regissören öser på med action och specialeffekter för under de sekunder där inga vapen avfyras eller missiler exploderar tvingas man lyssna på töntiga one-liners eller töntiga raggningsförsök eller töntigt ränksmideri eller töntigt visslande eller helt enkelt bara töntigt tönteri.
Sen är det ju det där med att något geni valt att ha med ett rasande Eiffeltorn i trailern för filmen. Och visst, det är ju snyggt gjort och det säkert någon som blir lockad att se filmen på grund av den snygga scenen. Men kanske att denne någon eventuellt blir lite besviken när denne någon, efter två sekunder in i vad som ska visa sig vara en tio minuter lång biljakt, inser att Joe-arna inte kommer att lyckas rädda Eiffeltornet.
Vissa filmer är perfekta som så kallade "bakfyllefilmer" då de inte kräver alldeles för mycket tankeverksamhet utan man kan mest bara titta på bilderna och ändå förstå sammanhanget. "G.I. Joe: the rise of Cobra" är inte en sådan film, den är för hjärndöd för att fungera som bakfyllefilm.
Betyg: 1 av 5
Välkommen till min värld
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(268)
-
▼
augusti
(49)
- Valet
- Back drop
- Den stora blå containern
- Gatuliv
- Dålig stil av folket bakom Entourage
- Skuggan
- Fabriken
- Finns det någon här som kan ro utan åror?
- Det går inte att göra fel med rosa
- District 9 - vilken film!
- Grattis till den nya tv-serien TV6.
- Pennygången
- En fästing i filmbolagens giriga ljumskar
- De gränslösa människorna, begåvade med endast ett ...
- Vad som finns kvar
- Dreaming of Miami
- Jobba roligt eller jobba bara-för-att?
- Nattligt lyse
- J
- "Hotell" Lind-svensson, Ho Chi Minh.
- Kissa hur?
- En blå sandlåda
- Bits and pieces
- Trappa
- Oklädsam, men samtidigt underhållande, bitterhet
- En fotnot
- Inglourious Basterds - så jävla bra
- Grattis!
- Brev till Magnus Carlsson,VD, för Pressbyrån
- Ballonger
- Lite tankar kring Friidrotts-VM
- Mot väggen
- Bokprojekt
- Är det verkligen ett informationssamhälle vi lever i?
- Johannan
- Häst
- Sorteras under kategorin "roligt om några månader"
- Hang'em high
- The infamous trailer
- Jippie, äntligen är även Madeleine förlovad
- Mekaniker
- Dexter
- G.I. Joe-filmen är så hjärndöd att en fästing fram...
- Sommar
- L.A gigolo - ett dåligt skämt
- Kattjävlar
- No country
- Grannar
- Pink dorks
-
▼
augusti
(49)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar