Grannar

Det krävdes en flytt till Göteborg för att utbyta tre eller fler ord med en granne. Det får väl ses som ett bevis på att Göteborgare är ena pratglada gynnare. Våra grannar är ett par som ser ut att vara sjuttio år men troligvis inte är de inte en dag över femtiofem. Mannen, Erik som han heter, är en långbent kluns med ett rörelseschema värdigt en gammal ledbruten farmare. Han pratar inte så mycket med mig men desto mer med Johanna. I bland är hon spårlöst försvunnen, då letar jag på toaletten, i sängen och sedan ringer jag henne. Det slår aldrig fel, hon står och pratar med Erik. De pratar länge om ingenting. Exempel på konversationer de har haft är om bästa sättet att bygga en gångbräda för katten och hur man ska spjälka upp tomatplantor på bästa sätt.

Eriks fru är mycket kort och nästan lika bred som hon är lång. Hon ser ut att vara arg som en skadeskjuten björn men i själva verket är hon mycket trevlig. Hon verkar vara den drivande kraften bakom deras trädgårdsprojekt. Hon odlar raketsallad och vinbär och krusbär och timjan och basilika och blommor. Vi vet inte vad hon heter men de har två katter varav den ena heter Gandalf. Han är grå och stor och terroriserar vår katt.

De båda röker vad som ser ut vara egenrullade cigaretter. Med cigaretten i mungipan står hon och påtar i sina land. Det ser äkta ut. Hennes figur validerar cigaretten och cigaretten ger henne karaktär. De har en lägenhet på omkring 120 kvadratmeter som är till bredden fylld med prylar. Erik är något av en skrotsamlare och hittar med jämna mellanrum gamla VHS-apprater och cd-spelare som han tar med sig hem för att kolla om de fungerar.

Så här mycket har jag aldrig vetat om en granne i hela mitt liv. Det är roligt och vi har till och med fått tillstånd att äta hur mycket vinbär och krusbär vi bara förmår. Vi har även fått raketsallad och senast i går lånade jag en insexnyckel som jag inte ens behövde lämna tillbaka. Det är fint det här med grannsämja.