Ska inte vara en hatare

Att som jag, konstant hitta saker i min omgivning och verklighet som irriterar mig gör att det är väldigt lätt att helt och fullt ta klivet över till hatets sida. Att helt plötsligt inte kunna se vad som är bra, trevligt och positivt bara för att hjärnan är inställd på att störa sig. Det är farligt, det är påfrestande och linjen tunn är väldigt i dessa dagar.

Så därför ska jag säga en bra sak tre personer och företeelser som irriterar mig. 

Blondinbella: det finns ingen nu levande person som gör mig lika arg som hon, ingen. Men hon är väldigt duktig på att skriva stor bokstav efter att hon satt ut en punkt. 

Vem vet mest: SVT:s frågesportsprogram som hade varit fulländat om inte programledaren Rickard Olsson hade babblat så förtvivlat mycket med de tävlande. Jag vill höra frågor, de ska komma som på ett löpande band. Däremot vill jag inte höra om de tävlandes jobb, familjer, hundar och så vidare. Men han är duktig på att veta vem det är som har frågan, den där Rickard.

Nicklas Wahlgren: Av naturen har det fallit sig som så att jag inte klarar av uppspelta människor. Niclas Wahlgren är alltid uppspelt och det känns ungefär lika äkta som Victoria Silvstedts Perfekta Liv. Men jag måste ändå säga att Nicklas är en jäkel på att andas. Ja han gör det faktiskt helt perfekt, med tanke på att han fortfarande lever, menar jag.

Yellow

Pia, 61, - ett bevis på mänsklighetens dumhet

I lördagens Kvällposten hade de ägnat en hel sida åt Pia,61, och det faktum att hon blivit lurad till att köpa parfym som inte var äkta.

Jag kan bara anta, men det händelseförloppet måste ha varit som följer:

Pia, 61, är på Överskottbolaget i Malmö och handlar. Hon köper sina varor och när hon står vid sin bil redo att lasta in varorna kommer en ung man fram och frågor om hon vill köpa parfym. Pia, 61, tvekar lite men mannen förtydligar och säger att hans priser är oslagbara. Pia, 61, som i finanskrisens kölvatten blivit nästintill snål, känner doften av en bra affär och följer med mannen till hans bil. I bagaget på mannens bil ligger den ena märkesparfymen efter den andra. Pia, 61, som gillar att lukta gott blir alldeles salig och efter att ha luktat på alla parfymer köper hon fem flaskor. Mannen frågar om hon är säker på att det räcker med fem flaskor. Pia, 61, som nu har drabbats av girighetens ande säger att hon gärna skulle vilja köpa fler flaskor men att hon inte har några kontanter kvar. Mannen, serviceminded som han är, säger med mjuk stämma att han kan vänta medan hon går till bankomaten och plockar ut mer kontanter. Pia, 61, knallar bort till bankomaten och med sina nyuttagna pengar köper hon två parfymflaskor till. Hon går alltså och tar ut pengar för att kunna köpa ännu fler parfymflaskor.

I hemmet upptäcker sedan Pia, 61, att parfymerna bara håller lukten i en kvart. Hon förstår att hon blivit lurad. Hon känner sig besudlad och kränkt. Hon har förlorat pengar, pengar som hon kunde använt till bättre saker. Satan, tänker hon säkert innan hon slänger sig på telefonen och ringer till Kvällsposten. Pia, 61, berättar sin, i hennes ögon, hemska historia för redaktören som under samtalets gång undrar hur denna människa ens kan klä på sig själv morgonen. Redaktören ser här en story som kommer att generera många skratt i stugorna under lördagen och Pia, 61, blir jätteglad när redaktören säger att han skickar över en reporter och en fotograf till hennes hem. Pia, 61, berättar samma historia för reportern, sätter sig i soffan med sin hund i knäet och anlägger en kränkt min. När reportern och fotografen gått känner hon en otrolig glädje över att folk ska få höra hennes historia och känna sympati med henne. 

Reportern till fotografen i bilen på väg tillbaka till redaktionen, "Hur dum kan en människa vara?". Fotografen säger att han inte vet men att Pia, 61, måste en av de topp-tre dummaste människorna han träffat i sitt liv. "Jag skulle vilja påstå att Pia, 61, är utan tvekan den dummaste människa jag träffat i hela mitt liv. Detta är alltså en kvinna som köper parfym av en snubbe på en parkering i tron om att de är äkta. Hade parfymerna varit äkta hade de varit stöldgods men nu råkar de vara dåliga kopior. Och vad gör Pia, 61, då? Jo, hon ringer till oss och gråter för att hon blivit lurad. Helt otroligt!"