Jag är Ipred, den intelligenta lagen...

På onsdag träder Ipred-lagen i kraft och då måste man ställa sig frågan huruvida det är slut med nedladdningen eller inte. Jag känner mig kluven. Inte för att jag har några moraliska betänkligheter gällande nedladdning av filmer och tv-serier. Fuck them. Så lyder mitt motto och då syftar jag på alla giriga mediakonglomerat som fortfarande lever i den villfarelsen att de ska tjäna hutlösa summor på sina filmer och tv-serier. För att inte tala om de löner de anser att sina stjärnor är värda. De är rent löjeväckande att en person ska tjäna 100 miljoner kronor på att spela in en film, den inställningen saknar helt verklighetsförankring. Lite på samma sätt som att Let's dance - Magnus blir mottagen av tusentals personer på torget i sin hemby för att han vunnit en låtsastävling i tv, enbart på grund av att han är stor och egentligen inte ska kunna dansa. Något som han i realiteten inte heller kan, men han har ju försökt så rackarns bra.

Så av den anledningen tänker jag inte sluta ladda ner. Den moraliska, alltså. Det är mer känslan av hur fruktansvärt eländigt det hade känts att vara den första som åker dit och få agera avskräckande exempel med ett skadestånd i miljonklassen kastat i ansiktet. Det är den känslan som gör att jag funderar på att om inte sluta ladda ner, så i alla fall ta en paus. 

En pojke på en kickboard, iklädd en blå jacka.

Mitt sista blogginlägg om Daniel Sjölins bok, "Världens sista roman"

Jag läste precis ut Daniel Sjölins bok, "Världens sista roman", och nu sitter jag här och det känns faktiskt som om jag blivit misshandlad av ordbok, rent mentalt alltså. Inihelvete vad många ord han rabblar upp i en aldrig sinande ström. Men det är en bra bok, eller är de det?

I alla fall halva boken är rent genial. Andra halvan däremot den är knappt läsbar, det är bara ord uppstaplade efter varandra. Ord, ord, ord, ord. Jag vet inte hur många gånger jag somnade i från de kapitel som var fyllda med ordbajs. Sju gånger, tror jag, men jag vet inte helt säkert. Beror lite på hur man räknar, hur länge jag måste sova för att det ska räknas som att somna ifrån. Så jag säger sju gånger, det ligger tillräckligt nära sanningen.  

Men, det var ändå en bra bok, eller var de det? Jag vet faktiskt inte. Han verkar jävligt skärpt, den där Daniel. Kanske lite för skärpt, i alla fall för mitt eget bästa. Jag är fortfarande inte säker på vad som egentligen hände i boken. Men det är väl en bra sak? Han skriver dock mycket om att det bara är dåliga författare som lämnar saker oförklarade, lata författare som inte orkar beskriva allting och skapar lite mystik genom att lämna saker obeskriva. Är han ironisk när han skriver det? Klankar han ner på sig själv? Åhh, dessa oförklarade frågor. 

Kanske att denna boken ligger utanför min förmåga. För jag fattar inte, är boken till vissa delar sann eller är den påhittad, rakt igenom. Men, det är ändå en för jäkla bra bok, eller är de det?

Robinsonare myser framför brasan

Robinson, eller Expedition Robinson, som vi säger, vi som är födda innan 1995, är tillbaka i stor stil. Flashigt värre, hungrigt ännu värre och värst är Linda Isacsson. Men det är inte där problemet ligger, nej, problemet ligger i att nu ska det skapas "kändisar" av uppmärksamhetstörstande idioter som är nere med självsvält. Jag höll på att svälja snusen när jag öppnade veckans Klick! och fick se två Robinsonare sitta och kramas framför en brasa. Detta är alltså två personer som sammantaget synts på tv under lika lång tid som ett genomsnittligt reklamavbrott. Och varav den ena Robinsonaren blev utröstad i första avsnittet, direkt, utan något som helst rimligt tvivel blev han utröstad men trots detta ska han och hans löve bli kändisar. 

Jag hade inte gillat det men jag hade accepterat om Klick! gjort ett hemma-hos-reportage av en finalisterna, någon som bevisligen var duktig på att inte äta och konspirera mot och med sina "kamrater". Men nu, en av allt att döma oduglig Robinsonare och dennes tjej som bara gick runt i träsket och var tveksamt smal (redan innan svälten en hunnit börja), nu ska alltså dessa två bli "kändisar".

Att vara kändis på 2000-talet är som att vara ökänd på 1900-talet.

Ett diptyk med flow

Att Fritzla...

Har precis flyttat till en ny lägenhet. Den ligger i källaren. Är då fel av mig att säga, när någon ringer och frågar vad jag gör, att jag inte gör något särskilt, bara hänger hemma och Fritzlar lite.