Bajspartiklar

Folk talar ibland om bajspartiklar. Jag har själv hört det. Jag kan inte säga att jag vet vad en bajspartikel är, egentligen, men jag fattar så mycket som att namnet i sig är självförklarande. Dessa små, små, små, små bajsbitar svävar runt i den luft som vi så girigt suger ner i våra lungor. Bajsbitarna finns lite här och var och för det mesta suger vi oss dem utan att klaga. Men om det finns bajspartiklar på en restaurant, då måste den stänga. Det vet jag, det har jag hört folk säga. 

Vilket är märkligt, tycker jag. För om man tänker efter lite kommer man fram till att man allt som oftast släpper ut sina stora bajsbitar hemma, i sin alldeles egna toalettstol. Alltså är det säkert att säga att koncentrationen av bajspartiklar torde vara skyhög hemma, i ens alldeles egna badrum. Och här kommer det jag inte förstår, för alla människor som jag någonsin har besökt i deras hem, och deras badrum, förvarar sina tandborstar i sina badrum. Jag har aldrig sett någon som sveper skyddsplast runt sin tandborste mellan användningar, utan alla bara låter sina tandborstar stå helt oskyddade i badrummet och absorbera bajspartiklar. Detta innebär med andra ord att i stort alla människor dagligen fyller munnen med sitt eget och andra samboendes bajs. Och att det sker på en helt och hållet frivillig basis gör det hela så mycket roligare.