Klibbiga händer

Det finns inget som kan väcka sådant obehag som att vara klibbig om händerna. Ofta smyger sig klibbigheten på en. Man sitter eller står eller går utan att förstå varför allting plötsligt känns fel och obekvämt. Man funderar och funderar på vad som kan vara fel, utan resultat förstås, men så plötsligt kanske mobilen ringer och man stoppar ned handen i byxfickan och då känner man att händerna är klibbiga. Obehaget förbyts till glädje eftersom man nu vet att det räcker med ett snabbt besök på närmaste toalett för att återigen må bra, eller åtminstone, inte lika dålig som nyss. 

Jag tror att klibbiga händer har orsakat mycket elände genom mänsklighetens historia. För det finns vissa människor som inte uppmärksammar att de är klibbiga om händerna. Det är ju uppenbart att detta är människor som inte mår så bra. För även om man inte tvättar bort klibbigheten finns det ingen möjlighet att någon kan ignorera de obehagskänslor som klibbiga händer skapar. Det innebär att vissa människor lider av kroniskt obehag utan att förstå att det hade räckt med en eller två handtvättar om dagen för att må bra. Tanken är svindlande, ta Hitler till exempel. Jag skulle inte bli förvånad om det var så att han led av kronisk handklibbighet, inte det minsta förvånad. Blondinbella - handklibbighet, för så störig kan inte en människa med oklibbiga händer vara. Jag kan fortsätta och räkna upp folk som borde tvätta händerna men jag känner att mina händer börjar bli klibbiga nu, tangentbordet är inte så rent som det borde vara. Obehaget smyger sig på så jag måste gå och tvätta händerna.