Fy för fan

Fick ta del av information i går som gjorde mig galet arg, för att säga det minsta. En man som bodde på samma gård som oss visade sig vara pedofil. Och sättet det här uppdagades på, var på det allra värsta sätt. Han har tafsat på, och våldtagit, en eller två sjuåriga tjejer som brukar springa runt på gården och leka.

Som den jag fick det berättat av sa: "av alla människor här på gården hade jag aldrig trott att det skulle vara han". Men tyvärr är de där pedofilerna sluga jävlar. Han var översocial, gick runt och pratade med allt och alla, satt med föräldrarna till barnen han sedan skulle komma att våldföra sig på och drack öl och grillade och som grädde på moset hade han en massa djur som barnen jättegärna ville kolla på och leka med. Ingen trodde att han hade några baktankar med det.

Det lustiga är, eller lustigt är det inte, men det konstiga är att första gången jag träffade honom tänkte jag: vad är det här för sjaskig pundare?  Men sedan började han snacka med en och var alltid övertrevlig, så det första intrycket reviderades och helt plötsligt tyckte man att han var okej. Det var allmänt känt att han hade en del drogproblem och suttit inne för misshandel men alla upplevde ändå honom som harmlös. Han var ju så trevlig.

Det är vid sådana här tillfällen som jag tappar all tro på mänskligheten. Hade alla föräldrarna istället varit fördomsfulla och inskränkta och sagt till sina barn att noga akta sig för den mannen eftersom han suttit inne och använde droger, då hade kanske det här aldrig hänt.

Jag känner inte föräldrarna till de utsatta barnen men jag kan bara hoppas att de lyckas rädda sina barn från att låta det här förstöra deras liv. Sju år, det är ingenting. Och så kommer det en skadad människa och fångar dem med sina äckliga händer och försöker dra dem med sig ner i hans privata helvete.

Att jag har skakat hand med den jäveln, pratat med honom, låtit honom klappa Dexter, det gör mig arg, så satans arg.