Språkliga fullträffar

Deus ex machina och camera obscura kan vara de två snyggaste begreppen i hela världen. Klangen i dem och sättet på vilket de formar sig i gommen är makalös. Jag hade jättegärna velat använda mig av dem i vardagligt tal men tyvärr är det sällan eller aldrig som det passar att slänga in dem i en konversation. 

Och är synd det för de är så otroligt vackra, som små väldigt korta dikter. De har sådan inneboende kraft att de saknar motstycke. Jämför till exempel deus ex machina med carpe diem... Som ni märker är kampen så till den milda grad ojämn att det till slut inte ens är roligt att se hur mycket deus ex machina krossar det lilla töntiga carpe diem. Redan vid den första yttrade stavelsen springer carpe diem gråtande hem till mamma och berättar om det stora stygga, mäktiga och kraftfulla begreppet som var elakt mot henne (jag skriver henne för carpe diem känns som en tjej, men jag vet inte, jag kan ha fel). Helt fantastiskt!

Deus ex machina

Camera obscura

Oj oj, jag säger då det...