Det här brevet handlar varken om era hutlösa överpriser eller företaget i stort. Nej, det här brevet handlar om en väldigt specifik del av er verksamhet. Faktum är det handlar om en endaste individ. Jag vet inte hennes namn eller hur gammal hon är men jag vet att hon jobbar i er Pressbyråbutik som är belägen på Heden i Göteborg. Hennes hår är mörkt brunt och hon är av normallängd. Du kan kolla vem hon är genom att kontrollera schemat för Pressbryån på Heden onsdagen den tolfte augusti. Jag ber om ursäkt för att du måste ta lite av din antagligen dyrbara tid i anspråk för att identifiera denna tjej, men det är av yttersta vikt att du hittar henne och sparkar henne åt helvete.
Det var så här: vi parkerade på Heden men jag hade inte tillräckligt med mynt för att betala för den tid vi hade för avsikt att uppta en parkeringsplats. Jag gick därför bort till er butik, ställde mig i kö, väntade på min tur och frågade, när den kom, om det gick för sig att växla. Jag visste att antagligen växlar ni inte pengar i en affär som är belägen på en parkeringsplats men jag tyckte ändå det var värt att fråga. Tjejen sa förstås nej till min växlingsförfrågan. Jag hade förutspått hennes svar och la därför direkt upp en Pingvinstång på disken och sa att då köper jag den här. Hon tog min femtiolapp, scannade in Pingvinstången och sa att den kostade sex kronor. Jag förfärades över att den kostade sex kronor både därför att det är dyrt och att jag behövde fem kronor i mynt till parkeringen. Så jag sa att inte ville ha Pingvinstången.
Det var vid det här ögonblicket som tjejen började att trilskas. Hon låtsades inte höra min invändning och genomförde köpet. Jag sa igen att jag inte vill ha Pingvinstången, hon snäste och sa att då fick hon göra ett returköp. Hon gjorde ett returköp och jag gick runt och letade i er butik efter något som kostade fem kronor eller mindre. Det tog en stund för det vet du ju själv att det är nästintill omöjligt att hitta något för under fem kronor i en av era butiker. Men tillslut hittade jag en klubba som kostade tre kronor. Jag ställde mig i kö och väntade på min tur. När det blev min tur la jag klubban på disken och tjejen, som nu hade bestämt sig för att vara jobbig på riktigt, sa:
Tjej: Nej, vi växlar inte här (drygt tonfall).
Jag: Jo, jag vet det är därför jag köper en klubba (lägger femtiolappen på disken jämte klubban).
Tjej: Nej, du måste betala med jämna pengar eller med kort (drygt tonfall).
Jag: Skämtar du?
Tjej: Nej (drygt tonfall, dryg blick).
Jag: Ahhhhhhhghghrrrh! Din jävla idiot!
Tjej: (tittar drygt och trotsigt på mig)
Jag: Du är en sjuk människa.
Nu vänder jag mig om och går ut ur affären samtidigt som jag mumlar att hon är en jävla fitta. Det kan låta lite överdrivet så här i efterhand men Magnus, du måste förstå att hon provocerade mig något så fruktansvärt och jag vill ärlig med dig redan från början. Jag berättar exakt hur det gick till utan att framställa mig själv i bra dager.
Så, efter att läst det här förstår du, Magnus, lika väl som jag att denna tjejen inte har i en Pressbyråbutik att göra. Så jag behöver väl inte ens säga det men, sparka henne. Sparka henne åt helvete. Hon lär ändå inom en snar framtid få jobb som lapplisa eller dörrvakt.
Med bästa hälsningar
Johan Lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar