Den stora blå containern

En helg i månaden ställer vår hyresvärd en stor blå container på gården. I den får man slänga allt utom bildäck och elektronik, typ. Från vår sida är det ett mycket uppskattat initiativ eftersom vi är billösa och inte har någon möjlighet att köra till sopptippen med all skit vi samlar på oss. Och det är inte bara vi som uppskattar det för under helgen är det hela tiden aktivitet runtomkring denna container. Folk slänger allt möjligt och en hel del elektronik i containern, trots att man uttryckligen inte får det, men jag dömer inte, jag bara konstaterar det.

Under tre dagar står containern på gården men där vi ser en gigantiskt soptunna ser många andra en stor oinslagen för tidig julklapp. För oj, vad det rotas och letas och plockas i containern. Under containerns första dag på gården är det lugnt i containern, all aktivitet runt den består av folk som slänger saker i den. Men sedan på den andra och tredje dagen händer det mesta i containern. Den nu fulla containern börjar att så sakteligen tömmas. Oftast är det förstås barn som hoppar runt i containern och letar efter roliga saker som deras föräldrar säkert blir jätteglada över att de asar hem. Jätteglada.

Men sedan i takt med att solen sänker sig över gården börjar även personer som inte är barn att dyka upp vid containern. Man märker att de inte är barn när man betraktar dessa smygares rörelser. De rör sig så försiktigt och huvudet rör sig som en radar på båtar. Hade det varit fysiskt möjligt hade huvudena snurrat runt. Man ser att ögonen registrerar minsta lilla rörelse inom en radie av femtio meter. Till slut när situationen anses vara säker intar de en pose som ska visa på en avslappnad attityd och sedan tar de sig så snabbt som det bara går upp för den lilla stegen och hoppar i containern.

De rotas och letas och hittas stora saker flyger de snart över kanten och landar på marken. Allt smygande till trots är det väldigt svårt att rota i en container utan att det låter ganska högt, ljudnivån tycks dock inte bekomma de tidigare så försiktiga smygarna. När det sedan blir tyst i containern dröjer det inte många sekunder förrän ett huvud tittar upp över kanten. Radarn aktiveras igen. Blicken scannar snabbt och effektivt av den omdelbara närheten, sedan händer allt snabbt. Smygaren klättrar snabbt ned för stegen, samlar ihop sina grejor och går, eller binder fast dem på cykeln, och försvinner sedan iväg som inget vore mer naturligt än att vara ute och promenera, eller cykla, kånkandes på till exempel delar av en byrå, eller en stol, eller en ratt och pedaler till tv-spelskonsollen.