Diskussionen om rådande kvinnliga skönhetsideal inom nöjesvärlden är snart lika gammal som diskussionen om hönan och ägget. Men allt diskuterande har givit resultat för nu finns det väl knappast någon över femton år som föredrar utmärglade benrangel med uppumpade silikonbröst och läppar, som ser ut som efter en allergisk reaktion, framför en tjej med former, kurvor och naturliga läppar, fylliga eller inte? Så trodde jag i alla fall. Men så tittade jag på den nya säsongen av Entourage i går och vad ser jag? Jo, Eric skaffar sig en ny flickvän som ser ut att vara vilse långt, långt inne i det anorektiska träsket. Med risk för att låta som en moraltant tycker jag att det är så tråkigt av folket bakom Entourage att anställa en skådespelerska som frontar ett så sjukligt ideal. Jag kan inte förstå varför de väljer att göra så? Vill de provocera eller vill de helt enkelt återinföra den anorektiska looken? Eller är de så skadade att de inte ser att tjejen ser ut att kunna dö, eller åtminstone bryta ett ben, i vilken sekund som helst?
Det störde mig, det här med den sjukligt smala tjejen. Visserligen är inte Entourage den mest korrekta tv-serien i fråga om jämställdhet och korrekt kvinnosyn, men det här var en bottennotering i genusframställningen.
Det fanns en tid då Entourage var banbrytande tv, då de inte kunde misslyckas. Så är det inte längre utan hela serien har tappat väsentligt och börjar allt mer att kännas som den upprepar sig själv. Den är fortfarande underhållande att titta på men det är inte nyskapande längre och karaktärerna står och stampar utan någon egentlig utveckling. Om denna säsongen skulle bli den sista skulle jag inte gråta och dunka huvudet i väggen tills mitt blod blandas med gipskrosset. Nej, det skulle jag verkligen inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar