Aktuell ställning, Johan Vs Paragrafryttarna: 2 - 1

Jag har sagt det innan men jag säger det igen: paragrafridande gamla tanter är samhällets avskum. Dessa förbittrade avskräden till människor, som är så magnifikt missnöjda med sina liv att de endast känner sig levande då de sprider sin bitterhet och sitt hat till personer i sin omgivning. 

Redan förra hösten bestämde jag mig för att aldrig igen motta en utskällning från en paragrafryttare. Jag bestämde mig för att om jag blev attackerad skulle jag ge igen med samma mynt, eller ännu värre. Det har resulterat i två hetska ordutväxlingar, och en lite stillsammare:

1. Jag cyklar i godan ro uppför en gata som råkar vara enkelriktad. En förbipasserande tant snäser till mig att där får jag inte cykla. Jag vänder mig om och skriker att hon ska hålla käften. Tyvärr är tanten en extremt rutinerad paragrafryttare, van att snabbt söka i hjärnan efter snabba repliker. Så hon skriker tillbaka att jag ska hålla käften själv. När hennes rop når mina öron har jag hunnit cykla så långt iväg att jag inte känner att det är motiverat att skrika tillbaka.

Johan Vs Paragrafryttarna: 0 - 1

2. Jag sitter på min cykel, även denna gång, när en tant helt plötsligt säger till mig att jag inte får cykla här. Jag vänder mig igen och skriker: "Håll käften, kärringjävel!". Denna gång kommer det inget svar tillbaka och jag cyklar vinnande ur striden med ett leende på läpparna.

Johan Vs Paragrafryttarna: 1 - 1

Jag rastar hunden på en liten gräsplätt precis utanför vår trappuppgång. Det är tidig söndagsförmiddag och hunden är i extremt behov av tömning från både ettan och tvåan. Han sätter sig i buskarna framför lägenhetshuset. Precis när jag berömmer honom för hans precis genomförda bajsning hör jag en röst: "Här får man inte rasta hunden". Jag ser ingen människa och tänker för ett kort ögonblick att jag hör i syne. Men så ser jag att ett fönster är lite öppet och i glipan ser jag ett skrynklig tantansikte. Jag vill skrika att hon ska skita i vad vi håller på med och att hon är en kärringjävel. Men jag sansar mig. Vi har precis flyttat hit och tanter med för mycket tid och bara bitterhet i blodomloppet kan vara väldigt hämndlystna. Jag väljer därför att svara på ett sätt som inte kan resultera i arga telefonsamtal från hyresvärden: "Jag plockar upp det så du kan vara lugn", så säger jag. 

Johan Vs Paragrafryttarna: 2 - 1 (That´s right, den sista räknas som en seger för mig)