Naiv och med en total avsaknad av kritiskt tänkande trodde jag nog lite för mycket på allt som stod i denna tidning. Nu finns det visserligen folk som äter metall och glas, det finns ju till med en fransman som har ätit ett helt flygplan. Men jag så här i efterhand känner jag att jag nog skulle varit lite mer kritisk.
Men så en dag var det slut på alla fantastiska historier. "En ding ding värld" fanns inte längre där i tidningsstället. Abstinensen var så klart extremt svår och drabbande de första månaderna, men allt som tiden gick slutade jag allt mer att tänka på snömän och utomjordningar. Livet återgick till det normala.
Det gick flera år utan att jag tänkte på "En ding ding värld" tills att jag helt plötsligt råkade surfa in på den interwebbsida som numera tagit över där "En ding ding värld" lämnade, en interwebbsida som faktiskt går ännu längre än vad "En ding ding värld" en gång gjorde, en interwebbsida där sanning och fiktion är så intimt sammanflätade att ingen kan avgöra vad som de facto är sanning eller fiktion. Interwebbsidan heter aftonbladet.se och är faktiskt Sveriges mest besökta interwebbsida.
Men jag måste ändå ge credd till grundarna av "En ding ding värld" för den långsiktighet och vilja de uppvisat i sin strävan efter att hålla konceptet levande. Då de slutade göra en tidning för att minimera kostnaderna, låg lågt några år, nätverkade och fixade samarbetspartners, filade och utveckla konceptet, för att sedan med nordens största mediahus i ryggen lansera det förbättrade konceptet under nytt namn. Imponerande och så skickligt genomfört. Aftonbladet.se heter interwebbsidan, om jag glömde att nämna det innan, surfa dit och kolla in "En ding ding värld 2.0".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar