Fest

Han stod i ett av rummets hörn och tittade ut över lokalen som var fylld enligt brandföreskriftens norm. Han tittade på alla människor som rörde sina kroppar till musiken. Alla dansade utom han. Till och med han med det skadade benet dansade. I sin hand hade han ett genomskinligt plastglas, fyllt till bredden med sötsliskig päroncider. Luften i rummet var varm och fuktig som en dag i Thailand, men det luktade inte stekt ris och curry. Det luktade svett och något annat surt, antagligen fis.

Han ville också dansa men något höll honom tillbaka. Flera gånger var han nära att smyga sig in bland folkmassan och bara låta kroppen studsa. I stället halsade han sitt glas med sötsliskig päroncider. Det resulterade i att han började klökas. Salivproduktionen ökade lavinartat och det rann spott ur munnen på honom. Det tog honom fem minuter att kväva kräkreflexerna. Genomsvett, men glad för att han valt en svart skjorta, gick han bort till den taffligt byggda baren.

- En cider, tack.

- Äppel? Päron? Jordgubb?

- Päron. Det måste vara päron.

- Ok. 20 pengar, tack.

- Pengar?

- Ja, pengar. Svenska kronor du vet...

- Jo, jag vet... men du sa pengar, inte kronor.

- Jaja, 20 kronor då, blev det tydligare nu?

- Ge mig min cider bara.

- Här har du, flytta dig nu så att de bakom dig kan beställa.

Han gick bort till sitt hörn av rummet. Stod där och blickade ut över rummet. Igen. En tjej med krylligt hår, och en tajt vit tröja dansade med rumpan tryck mot en mans skrev. Båda var dimmiga i blicken. Hon sträckte upp händerna i luften och kastade med håret. Han såg hur den vita tröjan hade antagit en annan färg vid hennes armhålor. Han tänkte på svett. Svettiga kroppar tryckta mot varandra. Svettlukt. Han sniffade under sina egna armar, han luktade inte svett, han luktade tvättmedel. 

Nu ville han verkligen dansa. Han ville in och trängas i den fuktiga illaluktande massan. Han tittade ner på sitt ciderglas som han ännu inte tagit ens en klunk av. Han förde glaset och mot munnen och började att klunka. Han behövde tio klunkar för att tömma femtio centiliter med sötsliskig päroncider. Denna gången blev han inte illamående. Han ställde glaset på golvet. Nu var han redo att dansa. Han hade övat hemma på några nya moves som han skulle köra. Visa alla att han faktiskt är duktig.

Han går in i folkmassan, han duckar för viftande händer, han väjer för svängande rumpor och han stålsätter sig för vassa armbågar. Han känner den av kroppar genererade värmen skölja över honom. Han vill in till mitten av dansgolvet. Där vill han vara, i centrum. Bara tre meter till. Sen kan han börja dansa. Bli ett med massan, låta sig hypnotiseras av basgången och bara njuta. Hon ställer sig i vägen för honom. Han stannar.

- Vad gör du här?

- Jag tänkte dansa lite, är riktigt på g nu alltså.

- Jaha, men jag menar vad gör du här. Ikväll. På denna festen?

- Inget särskilt, jag kände bara ett sånt sug efter att dansa lite. Ha lite kul, du vet.

- Ja men vafan! Det kanske inte är så lämpligt att du är här, det fattar du väl?

- Jag tänkte att det inte gjorde något, jag känner ju alla här, det är mina vänner också.

- Jaja, tro du det om det får dig att må bättre och gör som du vill, men jag tycker det känns jävligt skumt att du ska va här. Hade jag varit du, hade jag aldrig kommit hit. 

- Nähä... jag kanske ska gå då?

- Ja, det tycker jag att du ska. 

- Ja, det kanske är bäst. Men jag tycker det är lite orättvist.

- Orättvist? Hahaha, du är ju fan helt störd. 

- Vaddå? Va menar du?

- Inget. Absolut ingenting. Men gå hem nu då.