Ja, jag snusar portion, har inte alltid gjort det men för kanske fem år sedan tog jag steget från lössnus till portionssnus. Det var tre månader av ren och skär plåga innan kroppen vande sig vid en lägre nikotinhalt i blodomloppet. För att inte tala om känslan under läppen. Eller avsaknaden av något under läppen. Jag kunde snusa mig blodig på de små portionssnusarna men ändå kändes det inte som att jag snusade.
Men nu, fem år senare, är jag glad att tog steget och blev en portionssnusare. Lössnus är inte fräscht, det är faktiskt inte det. Det är också väldigt opraktiskt, om man låt säga sitter på en föreläsning, inklämd i mitten någonstans och snusen börjar att sönderfalla under läppen. Det blir jävligt jobbigt efter ett tag när snusen har flyttat sig från underläppen till att flyta omkring fritt i munnen. Nä, den känslan saknar jag verkligen inte.
Enda nackdelen med snus är att jag ibland är sugen på en snus fast att jag redan har en snus inne. Det är irriterande och jag vet inte hur jag ska lösa det. Ska jag börja köra dubbelsnusning? Det vill säga en snus på varje sida av underläppen, ska jag våga? Nej, det blir för dyrt, vilket i förlängningen kommer att leda till att jag slutar, och det vill jag ju inte.
Jag ljög innan. De finns en hälsorisk med snus som jag faktiskt inte helt har lyckats ljuga bort för mig själv, det är det där med tandlossning. Tandköttet gillar inte snus, det fruktar snuset så pass att det drar sig undan vilket gör att man som hängiven snusare tillslut kommer att tappa sina tänder. Detta oroar mig. Jag känner i bland på mina framtänder och jag är ganska säker på att det sitter lösare än vad de gjorde för några år sedan. Det känns som att jag kan vicka dem typ tre millimeter. Oroväckande.
Men sluta? Nej, det gör jag inte. Jag hoppas på bra tandköttsgener och att tandläkarna är så pass skickliga i framtiden då jag kommer att behöva en tandköttstransplantation, att de löser det utan några problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar