Verkligheten pulveriserar fiktionen

Jag läser på Aftonbladet om en tjej vid namn Callie Rogers som har levt ett helt liv på sex år. Eller, det har hon förstås inte, men när hon var 16 år gammal vann hon 1,875 miljoner pund, det vill säga runt 21 miljoner kronor. Och nu sex år senare är hon utfattig och jobbar som städare. Det framstår för mig som att man lever sitt liv i raketfart om man spenderar 21 miljoner på sex år. Visst kan man spendera 21 miljoner snabbare än så om man gör kloka investeringar och köper dyra fastigheter eller konst. Men i detta fallet gjorde Callie Rogers misstaget att spendera pengarna på knark, fest, bilar och annat nödvändigt såsom silikonbröst. Så i hennes fall är det enda som återstår av hennes forna rikedom ett par fasta, och antagligen over sized, bröst.

Hon säger själv att hon ångrar att hon vann pengarna. Det tycker jag är en konstig sak att säga, för hade jag varit henne hade jag inte ångrat att jag vann pengarna utan att jag hade slösat bort dem på meningslöst skit. Det hade jag ångrat, inte vinsten i sig. Hon går till och med så långt att hon säger att hade hon vunnit pengarna nu hade hon lämnat tillbaka dem. Också det är en i mina ögon konstig sak att säga, för hade jag vunnit pengarna men inte velat ha dem hade jag gett dem till min familj (nej, jag hade inte gett dem till välgörenhet).

Jag blir verkligen fascinerad av denna tjejens liv. Det är så overkligt, fast att det i allra högsta grad är verkligt. Under sina spenderarår hann hon även med att bli tvåbarnsmor. Hon berättar också att hon i större delen av sitt liv varit deprimerad. Tre gånger har hon försökt ta sitt eget liv.

Jag tror att det som fascinerar mig är att hela hennes historia går emot allt som en lottovinst representerar. En lottovinst är den skimrande symbolen för en gratisbiljett till det ultimata livet, ett liv utan bekymmer där inget är omöjligt. Det är just den funktionen Lotto har i samhället, att fungera som en morot, eller hägring, för de av samhället underbetalda och utnyttjade. Men istället för att uppfylla den profetian och bekräfta Lotto som en livsförhöjande gudagåva, blir Callie bara än mer deprimerad och hamnar i en ond spiral med droger och omotiverat slösande. Det är där, mitt i den ironiska motsägelsefullhet, som Callies historia träffar mig rätt i hjärtat.

Nu bor Callie med sina två barn hemma hos mamma igen. Hon jobbar som städare och säger att hon ska göra allt för att hennes barn ska få en trygg och kärleksfull uppväxt. Men till skillnad från de flesta andra i hennes situation hoppas hon inte på en lottovinst.